war, hate & video games

Satansverserna: Queer i tv-spelsvärlden.

2009-08-08T14:00:00.001-07:00

Ingen människa är en ö. Även om jag gärna skulle leva i någon sorts spendid isolation och spendera min dagar med att konversera om gamla döda män med mustascher, tilltala folk med deras yrkestitel samt att klaga på kvinnor som bär byxor, så är dettta tyvärr inte möjligt. Istället tvingas man acceptera företeelser såsom vin på papperslåda och självhjälpsexperter.

Så, kära läsare, innebär detta då att jag är oförmögen att anpassa mig till tidens rådande melodi? Inte alls. För att tilltala mer "moderna" läsare tänker jag nu ägna åt den politiska korrekthetens mest sönderkramade begrepp: Queer.

I en förkortad och förenklad version kan man säga att queerteroin vänder sig emot manligt och kvinnligt som biologiska kategorier och lyfter istället hur könen främst skapas genom diskurser. I detta lyfter de även fram individer som de kallar för intersexuella, alltså individer som föds med en blandning av manliga och kvinnliga kromosoner (även kallade hermafroditer).

I och med att spelskapare som grupp mest består av nördiga killar från antingen USA eller Japan så har det varit relativt sparsmakat med dessa referenser i tv-spelsvärlden. Det finns dock undantag. Följande exempel är just en individ med oklar könsidentitet från min barndoms oskyldiga värld.

Birdo

Förmodligen en bekant karaktär för alla födda på 80-talet. I ens oskyldiga barndom så funderade man inte särskilt mycket över Birdos kön. Det är trots allt ganska uppenbart för den genomsnittliga sjuåringen. Birdo är rosa, har en rosett och långa ögonfransar samt spottar ut ägg ur munnen. Kort och gott, en tjej. Men här misstar sig den äppelkindade sjuåringen. Birdo är en kille! Frågan om hens kön är dock inte helt okomplicerat. När Nintendo släppte Super mario Bros 2 i USA så stod följande att läsa om den gode Birdo i instruktionsboken

"Birdo thinks he is a girl and likes to be called Birdetta. He likes to wear a bow on his head and shoot eggs from his mouth."

Från början är alltså Birdo en kille som tror att han är en tjej, med andra ord en transvestit. Nintendo tyckte dock att detta var lite för enkelt att smälta, i Japan är det nämligen inte helt ovanligt med män i rosett som spottar ägg på hederligt folk. I det nysläppta Super Smash bros brawl beskrivs därför Birdo istället som av "obestämbart kön". Vidare så menar även Nintendo att man skall använda "it" istället för "he" eller "her" när man skall prata om Birdo. Inte helt olikt de queerfeminister som för några år sedan föreslog att man skulle använda "hen" som pronomen istället för de mer gängse han eller hon. Faktumet att Birdo och Yoshi är ett par i Mario Kart framstår inte längre som lika oskyldigt.

Människor som har haft fel, del 1 :Arthur Wellesley

2009-08-03T14:13:00.000-07:00

Arthur Wellesley är egentligen mer känd som (den förste) hertigen av Wellington. Det som gör att folk med en grundläggande allmänbildning känner till den gode hertigen är att han tillsammans med den tyske fältmarskalken Blücher besegrade Napoleon vid Waterloo. När Wellington väl kom hem till de brittiska öarna började han genast att skvallra om den tyska fältmarskalken Blücher som en annan liten skolflicka. Under en konversation de två männen emellan hade Blücher nämligen avslöjat det något häpnadsväckande faktumet att han var gravid med en elefant! Fadern till nämnda elefant skulle då ha varit en fransk soldat.

Här kanske vän av ordning protesterar ljudligt. Trots allt verkar det som att Blücher skulle vara den som hade fel i sammanhanget, så tills vida inte något mycket märkligt hade inträffat på det muntra 1810-talet. Boven i dramat är dock något så tråkigt som språkförbistring. Blücher använde nämligen uttrycket "bli gravid med en elefant" vilket på det tidiga 1800-talets Berlin-slang betydde att man höll på att bli galen. Då inte i bokstavlig bemärkelse utan snarare så som folk slarvigt använder "galen" när de egentligen menar uppretad.

Blücher - Nere med Berlin-slangen

Man skall väl säga att man har två alternativ när man hör något säga något i denna stil. Det första är att förvånat utbryta "va? är du?". Man löper då risken att å ena sidan bli betraktad som en kuf som inte förstår sociala koder, men å andra sidan så kan den andra personen inse att alla kanske inte har varit nere med Berlinslang sedan dag 1. Det andra alternativet är att hålla en stiff upper lip om man är engelsk hertig på 1800-talet, eller lite stelt nicka och le om man är svensk på 2000-talet. Då slipper man den pinsamhet som kan resultera av det första alternativet, men å andra sidan så blir man aldrig riktigt klok på om personen var allvarlig eller inte. Wellington valde det andra alternativet. Dessutom hade han inte hövligheten att ge Blücher det som han själv skulle kalla "the benefit of a doubt".

PS. Detta var för övrigt inte det sista missödet som drabbade den stackars Blücher. När den sovjetiska armén intog dåvarande östra Tyskland (nuvarande Polen), så förstörde de hans grav, grävde upp hans lik, och spelade fotboll med hans huvud. Lite märkligt kan tyckas, då Blüchers Preussen var allierat med Ryssland under Napoleonkriget.

Aux armes etc

2009-07-25T13:30:00.000-07:00

Charlotta Blom Rudolv, Kulturchef i Ystads kommun, har nyligen skrivit ett brev till kulturministern och bett om en ny nationalsång. Ett mycket gott initiativ enligt undertecknad. Du gamla, du fria är inte optimal utifrån ett flertal kriterier. Exempelvis har den ett mycket märkligt tempo, ingen bombastisk refräng, tjatar alldeles för mycket om naturen och alldeles för lite om krig.

Av döma av damens egna förslag om vad den nya nationalsången skulle handla om så tror jag dessvärre att vi är tämligen långt ifrån ett konsensus i frågan.

"– Den ska handla om vad som är bra med Sverige, om vad som gör att man trivs och vill bo här. Till exempel att vi är fria, jag höll på att säga snälla, men vi har en bra människosyn, de flesta av oss i alla fall. Och så är det fint här."

Kvinnan i fråga vill alltså att vi skall få en ännu mesigare nationalsång som skall handla om hur snälla vi är. Vem skulle skriva denna låten? Belle and Sebastian? Nej, nationalsånger bör sällan nämna natur och aldrig någonsin snällhet. Ämnen som istället berörs med fördel är krig och den berörda nationens storhet. Föredömet i fråga nationalånger är givetvis Frankrike. Marseljäsen har allt ifrån en tämligen bombastisk melodi till en refräng som dels uppmanar medborgarna att formera sina bataljoner och börja marschera och dels att låta fiendens orena blod bevattna fosterlandets åkrar. Verket sätter ribban redan i första versen.

Allons enfants de la Patrie,	Come, children of the Fatherland,
Le jour de gloire est arrivé !	The day of glory has arrived!
Contre nous de la tyrannie,	Against us tyranny's
L'étendard sanglant est levé, (bis)	bloodied banner is raised, (repeat)
Entendez-vous dans les campagnes	Do you hear in the countryside
Mugir ces féroces soldats ?	The roar of those ferocious soldiers?
Ils viennent jusque dans vos bras	They come right here into your midst
Égorger vos fils, vos compagnes !	To slit the throats of your sons and wives!

För att sedan slå till med en slagkraftig uppmaning i refrängen.

Aux armes, citoyens,	To arms, citizens,
Formez vos bataillons,	Form your battalions,
Marchons, marchons !	Let's march, let's march!
Qu'un sang impur	May a tainted blood
Abreuve nos sillons !	Drench our furrows!

Marseljäsens sjunde vers sjungs dessutom av barnen, dock så ligger den ganska långt ifrån idas sommarvisa.

(Couplet des enfants)	(Children's Verse)
Nous entrerons dans la carrière	We shall enter the (military) career
Quand nos aînés n'y seront plus,	When our elders are no longer there,
Nous y trouverons leur poussière	There we shall find their dust
Et la trace de leurs vertus (bis)	And the mark of their virtues (repeat)
Bien moins jaloux de leur survivre	Much less jealous to survive them
Que de partager leur cercueil,	Than to share their coffins,
Nous aurons le sublime orgueil	We shall have the sublime pride
De les venger ou de les suivre	Of avenging or following them

Överhypade historiska samhällen del 1: Antika Grekland

2008-09-03T08:56:00.000-07:00

Grekerna brukar med stor stolthet lyfta fram deras antika historia som dels något att känna stolthet över själv och dels något som kräver beundran från omvärlden. Det som brukas lyftas fram är att de antika grekerna uppfann demokratin och den västerländska filosofin (i motsats till de moderna grekerna som endast har uppfunnit gyrostallriken och skumpartyt). Man visst, inga dåliga uppfinningar. Vad de däremot håller tyst om är att de antika grekerna även uppfann löparbanor och pederasti (kärlek till småpojkar). De antika grekiska samhället var i realiteten uppbyggt kring dessa två pelare. Exempelvis så innehöll 95% av alla vallöften antingen fler löparbanor eller en sänkning av byxmyndighetsåldern för småpojkar. På staden Athens mynt fanns även präglat de antika grekernas treenighet: Pederasti, Löparbanor och Togapartyn . HURSOMHELST. När småpojkarna så småningom började sina så var det dock sisådär med grekernas engagemang för demokrati. Således slutade de med folkstyre. Så kan det gå.

-Det är slut på småpojkar!

Stilstudie 2: Mesighet och första världskriget

2008-02-20T14:34:00.001-08:00

Under en middag i förra veckan så fick jag frågan av en vän varför alla generalerna under första världskriget såg så mesiga ut. Efter många om och men kände jag att det var dags att gå till botten med detta. Därför skall jag nu betygsätta tre härförare från första världskriget utofrån en mesighetsapekt.

Fältmarskalk Paul von Hindenburg (Paul Ludwig Hans Anton von Beneckendorff und von Hindenburg)

vem:
Tysk fältmarskalk. Kort och gott en fullblodspreussare. Ättling till Martin Luther, närvarande när det tyska kejsardömet utropades i Versailles 1871, tyckte inte om nazisterna. Det enda som saknas är monokeln. Spöade ryssarna på östfronten. Efter detta flyttade kejsaren honom till västfronten för att spöa fransoserna, britterna och amerikanarna. Gick sådär. Blev president efter kriget. Hade en beef med Hitler som han kallade för "den böhmiske korpralen" som i sin tur kallade Hindenburg för "den gamle reaktionären".

mesighet:
Otroligt liten. Kolla bara på killen! Du vill inte bråka med 150 kg preussisk kärlek. Notera också den mycket beundransvärda mustaschen! 0/10

Amiral David Beatty

vem:
Brittisk amiral som innan kriget hade varit involverat i britternas erövring av Sudan vilket han fick en del cred för. Man kan dock tycka att det är lite märkligt att få cred för att ha befälet över en flottsyrka i Sudan på slutet av 1800-talet. Världens modernaste flotta mot ett gäng roddbåtar? Jaja, det var säkert väldigt svårt. Gifte sig sedan med en svinrik kvinna, vilket innebar att han hängde mer med den brittiska societeten än bombade infödingar. Skulle ställas inför krigsrätt efter att ha pajat en kryssare men då erbjöd sig hans fru att köpa en ny kryssare åt royal navy. Förlorade två slagskepp i slaget om Skagerack. Sprängde sedan hela den tyska flottan efter Tysklands kapitulation 1919 varefter han var nummer 1 på tyska flottans shitlist i 20 år tills britterna lurade dem att spränga pansarskeppet Admiral Graf Spee i Montevideo.

mesighet:
Här framträder skillanderna mellan tyskarna och engelsmännen. Var är mustaschen? Var är kroppshyddan? Beatty spelar i en helt annan liga än Hindenburg och man ser tydligt att hans uppenbarelse lämpar sig mer för societetsmingling . Bara en sådan sak som att Beatty frångick uniformsreglementet och gjorde om sin så att den hade 6 knappar istället för 8, samt hade kaptensmössan käckt på svaj. Kan ni se Hindenburg göra en sådan sak? Niemals!
8/10

General Aleksei Brusilov

Vem: Rysk general som vann en del segrar mot österrikarna men fick sedan stryk av firma Hindenburg/Ludendorff. Efter ryska revolutionen började han hänga med bolsjevikerna trots att han hatade dem.

mesighet:
Jag har alltid undrat varifrån Peter Jackson fick inspiration till Gollum i Sagan om ringen filmerna, men efter att ha studerat Brusilov framstår det inte som ett mysterium längre. Nu är väl jämförelsen med Gollum inte särskilt rättvis, men tänk er Brusilov i ringen mot Hindenburg. Ouch! Notera också leendet på bilden. Hur många bilder på generaler som ler på det sättet finns det egentligen innan 1960?
7/10

People are strange when you're a stranger

2008-01-03T05:36:00.000-08:00

Detta är nog bland det sjukaste någonsin. En kille som är helt besatt av Bubsy 3d, allmänt accepterat som ett av de sämsta spelen genom tiderna. I videon så går han igenom några buggar som finns på bana 2 (som han enligt egen utsago har lagt ner 500 timmar på!!) han låter även så där härligt efterbliven så att man är säker på att det hela måste vara ett skämt.

För de stackars förtappade själarna som läser här så slänger jag även in en idolbild på killen.

Det hela blir dock ännu läskigare när man går in på hans hemsida, som är en svårslagen uppvisning i autism.

http://www.ulillillia.us/mainindex.shtml

Det hela blir dock relativt förståligt när man lyssnar på saker som han säger i videon som "I don't need that, I already have 99 lives from playing level 1 so much". Även den bästa skulle bli galen av en sådan otrolig hängivelse till något som bisarrt. Ändå är det svårt att inte känna ett sting av sympati för killen, vem är han? Varförn har han vigt sitt liv åt Bugsy 3d? Vilken hockeyspelare från Östeuropa är hans främsta förebild i hans frisyrval?

Don't speak - eller varför spelkaraktärer skall hålla käften

2007-12-12T15:24:00.000-08:00

Den har hösten har verkligen gått i förstapersonskjutarens tecken. Faktum är att det känns som om jag inte har gjort annat än att spelat FPS (vilket är en lögn, minst lika mycket tid har tillbringats med Guitar Hero 3 och årets bästa spel Super Mario Galaxy), vilket gör att jag har funderat lite över hur genren fungerar. En sak som slår mig är att den stumma huvudpersonen närmast är legio inom de storydrivna FPS:en, någonting som har fått mig att fundera över tal i spel i allmänhet. Och ja, jag kan till viss del förstå utvecklare som väljer att behålla sina huvudkaraktärer stumma. Dels undviker man galant den klyfta som alltid uppstår mellan hur man som spelare uppfattar karaktärens röst och hur utvecklarna har tänkt sig den. Fel röstskådespelare kan i så fall leda till att karaktärens värde devalveras i hardcorekretsar vilket är en risk som spelföretag är ytterst måna om att undvika.

Nintendo är ett ypperligt exempel på detta då både Link och Samus Aran är stumma. Att döma av den kritik som haglade över Metriod Prime 3 för att det överhuvudtaget fanns människor som pratade i spelet till skillnad från de tidigare delarna så är detta helt rätt. Vän av ordning invänder självklar här. "Mario då? Han talar ju!" Ja, det stämmer men för det första så inskränker sig hans vokabulär till "Wohoo" och "It's a me, Mario", och för det andra så är Mario redan känd som en spelhora i ordets rätta bemärkelse. Jag menar förutom alla spel där han kör gokart, spelar tennis, runkar bulle, spelar golf, spelar fotboll, spelar minispel, är papperstunn, slåss eller spelar baseball så har den italienska rörmokaren även använts i den fruktade "edutainment"-genren. En genre som går ut på att göra spel som skall användas för att lära ungarna någonting, men vars spel är så fruktanvärt tråkiga att man undrar om det hela inte är en komplott för att få ungarna så avogt inställda till undervisning att de skolkar från skolan för att spela tv-spel istället. Marios rykte vilar mer på de fantastiska plattformsspel som Nintendo gör, och i det spelen är det bandesignen som är det viktigaste. Mario har i sammanhanget snarare en biroll.

Ett av de allra bäst exemplen på hur det kan gå när röstskådespelarna spelar över fullständigt är introt till Konamis klassisker Castlevania: Symphony of the Night.

Om man skall vara lite snäll, så kan man invända att hela dialogen är så kalkonartad från början att det helt enkelt inte skulle kunna nli något annat än fars av det hela.

Ett annat hemskt exempel är Final Fantasy X som var det första Final Fantasy spelet med röstskådespeleri. I allmänhet kändes det som om dessa var direkt hämtade ifrån birollerna från days of our lives vilket ledde till att man kände en iskall rysning längs ryggraden varje gång det var dags för en mellansekvens. Den värsta scenen förutom en scen där huvudpersonerna gråter, är den ökända skrattscenen.

Infödingarna anfaller.

2007-09-09T16:45:00.001-07:00

Capcom! Jag kräver en tropikhjälm!

Marknadsföring 1.0

2007-09-03T14:33:00.000-07:00

Tv-spelen är något av marknadsförarnas eldorado. Från att ha varit förbehållet pojkar mellan 7 och 40 år så har man nu börjat hitta nya målgrupper. Med Singstar så prickade man exakt den ingrediensen för att en förfest med personalvetare i Borås skulle lyfta det där extra snäppet och med Sims så slog man an en sträng hos världens otaliga manipulativa/omvårdande kvinnor. Det slutade dock inte där. DS skördade oerhörda framgångar i Japan genom att erbjuda sudoku i ett spel som döptes till Brain training, vilket fick nationens samtliga gamla dinosarier med alzheimesnoja att kollektivt länsa butikerna. Så var var då nästa steg? Fågelskådningssimulator? Pokemon fast med bag-in-boxar? Guitar Hero: Tomas Ledin?

Rätt svar är småflickorna. Vi vet ju alla att medan unga pojkar lär sig att döda och eh andra saker genom tv-spel så sitter fortfarande flickorna på sina små kammare och leker med dockor, läser kittyböcker skriver små brev eller något annat töntigt. Det här är ju en massmarknad! Så här kommer Ubisofts nya satsning. Med deras egna ord:
"The Imagine line allows girls to explore their favorite interests and hobbies - as indicated in extensive lifestyle research on this audience – in an interactive and entertaining way. Ubisoft’s Imagine series is part of the company’s strategic expansion into the casual video game market."(http://www.ubi.com/US/News/Info.aspx?nId=4662)

En utomordentlig bra introduktion för en framtida karriär som hemmafru.

En utomordentlig bra introduktion för livet som d-kändis på Stureplan

Kommentarer överflödiga.

Guilty pleasures del 1

2007-09-02T13:07:00.000-07:00

Vissa saker vill man gärna inte erkänna att man gillar vare sig för sig själv eller kreti och pleti. Det är helt enkelt inte särskilt socialt acceptabelt att till exempel önska rolling stones på nefertiti eller att ha Ronnie Sandahl i bokhyllan när man har fått med sig någon stackare hem. Fenomenet guilty pleasures diskuteras tveklöst mest inom musiken, men mönstret finns inom de flesta discipliner som det kan anses kräddigt att ha koll i. Självklart så är guily pleasures extremt subjektivt och påverkas också av ironi-potentialen. Att droppa exempelvis Vanilla Ice på glory boat fungerar exempelvis utmärkt medan det inte skulle vara någon höjdare att göra det i Watts 1992.

Vad gäller tv-spel så har jag inte sett någon diskussion angående guilty pleasures över huvudtaget. Detta kan säkerligen bero på att människor anser att tv-spel är ett guilty pleasure per se, att det inte spelar någon som helst roll om du spelar ICO eller Buzz. Nåväl, här kommer mina egna guilty pleasures från tv-spelvärlden.

Guilty pleasure #3 : Guitar Hero

Okej, för att göra sker och ting klara. Det finns tre skäl till att folk utanför primitiva stamsamhällen håller på musik; Fitta, fitta och fitta. Om folk hävdar något annat så finns det tre alternativ:
1. de ljuger dig rätt upp i ansiktet
2. de är homosexuella
3. de har flickvän och måste ha något svepskäl för att sätta på en falskleggad sextonåring på stickys toalett.
Jag vet att det verkar som om vissa använder musiken som en slags terapi för att få ut sina sorger men detta är i nio fall av tio bara ett lömskt trick för att få mercy-fucks. Allt det här utgår ifrån självklart ifrån ett manligt perspektiv. Frågan om varför kvinnor spelar musik har jag ingen aning om och passar den gärna vidare till närmsta person med 40p genusvetenskap (eller inte).

Poängen med spel för mig har alltid varit verklighetsflykt, att låtsas att man är någon annan, någon annanstans. Jag är därför högst skeptisk till exempelvis World of Warcraft i och med illusionen spolieras av andra människor titt som tätt. Illusionen som Guitar Hero skapar är att du är en gitarrhjälte som killarna vill vara och tjejerna vill ligga med. Att du sedan står ensam klockan ett på natten med en liten plastgitarr och posar medan det närmaste du kom ett ligg var när den medleålderstanten på sjuans frågade dig om du ville ha gurkmajonäs på moset spelar ingen som helst roll. Problemet med Guitar Hero är att illusionen som skapas är alldeles för kortvarig. Visst, i den där millisekunden så tror du att du är den fräckaste killen i Göteborg, nej fel, Sverige, nej fel Europa! Men den där ack så ljuva millisekunden är alldeles för kort. Sedan inser man att statusen på att spela på en liten plastgitarr endast når över att skriva om skiten på en blogg. Och att man har otroligt mycket mer gemensamt med Moe i Simpsons än Johnny Ramone.

Stilstudie 1: Monokeln

2007-05-30T12:40:00.000-07:00

En assecoar som har varit sorgligt bortglömd det senaste seklet är monokeln. Varför detta är fallet vet jag inte, men jag kan anta att det har något att göra med den allmänna förvirring som har rådit i västvärlden sedan slutet på första världskriget. I vilket fall så skulle den som kom på tanken att börja använda monokel tämligen fort hamna i VICE eller någon annan hipstertidning. Och vipps så skulle det finnas 5000 idioter som skulle börja använda monokel som sin ironiska assecoar. Vid närmare eftertanke kanske det är tur att monokeln får vila i frid. Här följer i alla fall några respektabla gentlemän med monokler.

Achtung! Monokeln var i princip en del av uniformen för den preussiska officerskåren under första världskriget. Monokeln symboliserar i det här fallet tyskarnas syntes av civilisation och barbari, lika delar klassisk musik som kallt stål. Syltryggar och desertörer får hålla undan när oberst planerar en ny offensiv.

Trettitalsvarianten har tappat snöret men adderat en ciggarett. Onekligen stiligt! Med denna stil fick man fett med krädd både av Chicagogangsters och WASP-societet. 30-tals modets motsvarighet till kebabpizzan med andra ord. Stilen togs sedan till sin höjdpunkt av pingvinen i Batman.

Britterna var aldrig så mycket för det där med järn och blod. deras problem var snarare att de brittiska öarna innehöll för lite
1. Infödingar
2. Bungalows
3. Schyssta groggar
4. Ställen där man kan bära tropikhjälm utan att se löjlig ut.
Därför satsade de allt sitt krut på att försöka kolonisera alla landområden runt ekvatorn för att få sitta i en bungalow och dricka singapore sling samtidigt som man blev fläktad av infödingar. Vid hemkomsten till dear old blighty så åkte dock kostymen och monokeln fram igen. Men nog syns det att gentlemannen på bilden inte är lika bekväm som sin tyska motsvarighet utan längtar tillbaka till Singapore igen. Senare på 1900-talet kom britterna på att det var bättre att ta infödingarna till Storbrittanien och knapra E istället för att dricka gin och tonic. Således lade de ner imperiet, men det är helt annan historia.

OBS! Det är absolut förbjudet för Chalmersstudenter att bära monokel!

Gears of war

2007-05-15T14:25:00.000-07:00

Gears of war är lite som lumpen borde ha varit egentligen. Det vill säga mycket testosteron, manliga könsroller upphöjt till max samt vapen enbart inställda på automateld. Istället handlade lumpen mer om att bära tungt och gå långt (och då var jag ändå tungvapen-skytt).
Storyn i spelet kretsar kring de två vapenbröderna Marcus Fenix och Don Santiago i herrarnas strävan efter att se vem som egentligen kan hålla inne avtryckaren längst. Varför spelutvecklarna tycks ha döpt huvudkaraktärerna efter två karaktärer i en gayporrfilm undgår dock mittt förstånd. Allt som allt så är spelet skönt nog fritt från kvinnor bortsett ifrån en dam i kjol som snabbt springer in i helikopter vid blotta synen av eldgivning.

Om man lägger någon som helst vikt vid storyn missar man hela poängen. Ungefär som folk som åker till Amsterdam utan att knarka eller som besöker ett muslimskt land utan att bomba det. Stridssystemet sitter som smäck och att face-fucka höga amerikaner med motorsågen på xbox live har aldrig varit mer tillfredsställande.
Gears of war - Din slitz under prideveckan.

4/5

Mortal kombat + Kent

2007-04-24T06:58:00.000-07:00

Jag vill ha din ryggrad här...

Marie Antoinette

2007-04-24T06:05:00.000-07:00

En bra historisk film bör innehålla åtminstone två av följande punkter.

1. Högtravande tal om frihet
2. Avhuggna huvuden
3. Män i skägg

Med detta i baktanke kanske läsare redan har förstått att jag satt med ett stort flin på läpparna under 300, då den med råge uppfyller alla tre kriterierna. Marie Antoinette däremot uppfyller ingen av kriterierna. Inga högtravande tal om vikten att dö för sitt folk finnes, däremot går i princip halva filmen ut på ett jävla tjat om hon skall knulla med sin man eller inte. Och trots att filmen slutar med franska revolutionen så tycker man att slutet på filmen borde vara tämligen givet. Nämligen att man halshugger Marie Antoinette för att hon var en idiot som ägnade sin tid åt att vänsterprassla med någon bögig svenne istället för att bry sig om att folket svalt. Men nej nej, detta skall man självklart inte bjuda publiken på, istället så der hon ut över när solen går ner över Versaille. Jag menar vafan, kunde inte Sofia Coppola försökt få med någon ännu mer övertydlig symbolik när hon ändå var igång?

Okej, så nu finns det varken avhuggna huvuden eller högtravande tal i filmen, men ett par män i skägg borde man väl kunna skramla fram? Nej nej nej, Marie Antoinette levde nämligen på 1700-talet, det i särklass fjolligaste av alla europeiska århundraden. Att ha skägg vid hovet i Versaille skulle vara lika kosher som att käka fläskfile i Mekka. Alltså inga skägg! De fanns bara två kungar med balls på 1700-talet: Karl XII och Fredrik den store. Oturligt nog så görs det inga filmer om dessa två eminenta herrar längre. Så, har då filmen inga förtjänster över huvudtaget? Nja, enda anledningen till att se på filmen är att Kirsten Dunst som vanligt är otroligt vacker och även visar en hel del hud i filmen. Plus självklart att soundtracket är helt makalöst bra, Plainsong borde vara soundtracket till alla kröningsscener i filmer.

A beautiful begining...

2007-04-23T03:44:00.000-07:00